Sydney del 2

Innan jag fortsätter mitt skrivande är de nog bäst jag tar en bit choklad till och bara så ni vet, det är inte vilken choklad som helst. Marabou mjölkchoklad, den smakar underbare och bättre än nånsin. Tusen tack mamma för paketet! Något lilla fröken också skulle vilja få på posten är en prickigkorvmacka, men gissar att jag snällt får vänta med det tills jag kommer hem :(


Fredag 2010-04-02

Good Friday blev sannerligen en God Fredag!


Är de Långfredag så är de, då ska man fira mässa. Dagen började med att jag och Nathalie gav oss ut för att hitta Village Church i Annandale, Sydney. Varför vi skulle hitta just denna kyrka har också en lustig anledning.

Det var nämligen som så att på onsdagen, dagen innan vi skulle åka till Sydney så var jag, Nathalie och några till från mitt kollektiv på en föreläsning om Jesus uppståndelse. Där var en man vid namn Con Campbel som föreläste. Det slutade i alla fall med att jag hamnade bredvid honom när vi skulle äta efteråt och jag berättade att vi skulle till Sydney följande dag. Nathalie frågade vart han firade mässa och om det fanns någon kyrka han tyckte vi skulle gå till. Så han skrev ned Village Chruch och buss nr + stationsnamn var vi skulle gå av.

Så på fredagsmorgon steg vi upp och begav oss till busstationen, men givetvis så missade vi precis bussen. Den körde för tidigt! :( För första gången sen ja kom till Australien fick ja panikkänslan i magen, den där som kommer ibland när jag blir riktigt besviken och allt skiter sig. Men som tur va så var jag inte ensam, och Nathalie sa: vadå då, alla är ju sena i det här landet. Vi lär inte komma sist ändå. Så vi tog nästa buss och kom precis i lagom tid. Alla hade i och för sig gått in i Kyrkan men de stod upp och sjöng första sången. Jag tänkte ju givetvis att vi kan smyga in lite försiktigt och sätta oss längst bak, vi var ju ändå sena. Men de tänkte inte Nathalie, fram till första raden gick vi och trängde oss in. Kände hur jag nästan blev lite röd om kinderna, men såg bra gjorde vi i alla fall. Nu kanske du ser en stor kyrka med plats för flera hundra.. NEJ NEJ, det får nog plats max 100 i lokalen och jag tror väl att där var en 50-60 när vi anlände, så de va inte så att vi bara smälte in. Efter att första sången var sjungen sjönk jag ner på stolen bakom mig, tittade mig omkring och det kändes riktigt bra. När det var dags för predikan så klev Con Campbel till min stora förvåning upp på scenen, hans predikan var mycket bra. Jag trodde ju bara det var den kyrkan han brukade gå till som han tipsat oss om, men nej nej... Han predikar där ibland :)










När mässan var över var det dags för fika och tro mig, jag kände hunger i magen. Doften av nybakat trängde sig in genom min näsa. Men vi kände inte att vi kunde springa ut och slita åt oss av godsakerna, så vi satt kvar till folk hade rest sig. Då hörde vi att någon pratade precis bakom oss, men jag reagerade inte direkt. Men så kom rösten närmare och jag vände mig om. Där satt en mycket söt tjej som presenterade sig om Sophie och frågade vad vi var för några. Vi berättade hela historian och sen gick vi 3 ut och tog fika. Efter ytterligare en pratstund med Sophie bestämde vi oss för att åka någonstans och äta lunch. Nathalie nämnde att hon ville åka till "Coogee beach" och så blev det. Sophies kompis Josefin följde också med, en mycket söt flicka från Kina.

















Det blev till att provsitta livvakternas supercoola torn och lunch på en liten Italiensk restaurang. Där kom det på tal om var vi bodde och hur länge vi skulle bo där, jag vet inte riktigt hur vi kom in på det eller hur det blev bestämt. Men hux flux så skulle jag sova hemma hos Sofie från och med natten mellan söndag och måndag i hennes bäddsoffa istället för att betala dyra pengar för hostel. Jag trodde först inte riktigt att de var sant, men min magkänsla sa mig att det var okej. Så jag tackade ja och de är jag idag enormt lycklig över. Varför kommer ni nog förstå senare.. Vi pratade även om kvällen och bestämde att höras av, en 3e flicka ifrån kyrkan hade bjudit hem Josefine på middag och vi blev genast också välkomna.



Efter några timmar i solen fick våra två nyfunna vänner nog av solen och bestämde sig för att åka hem. Medans jag och Nathalie bestämde oss för att stanna och njuta ett bra tag till.
























Och givetvis så blev det en fika!














Kvällen kom och vi hade bestämt oss för att gå hem till denhär Rossi för att äta middag och sedan gå till en Jazzklubb och lyssna på lite musik. Vi gick och gick och gick, ska jag vara ärlig så trodde jag ett tag att vår nyfunna vän från tidigare på dagen inte hade en aning om vart vi skulle, men så helt plötsligt var vi framme :)














Rossi visade sig vara en mycket fnittrig och charmig Bulgariska som invandrat till Australien för nästan 10 år sen. Jag kom att fastna och vi blev mycket goda vänner allt vad kvällen gick.






Lägg märke till den svarthårig killen som sitter bredvid mig i soffan, honom snubblar vi över fler gånger.


Efter att jazzmusiken tystnat så begav vi oss hemåt till vår hostel...



Lödag 2010-04-03

Påskafton!

Nu var det dags, efter 5-6 års väntan skulle jag äntligen få träffa honom. Min internetkompis och stöttepelare, killen som fanns där när jag faktiskt blev troende, killen som stöttade och försökte svara på min funderingar så gott han kunde. Det var många år sen nu, men jag tror vi båda två var fast beslutna om att ta chansen. Nu befann vi ju oss på än en gång på samma kontinent och till och med i samma stad. Här har ni honom, Andreas Evermyr + lite andra loppisfynd som jag hittade på markande vi besökte. (Köpte dock bara en väska)


















Som sagt var så var det ganska många år sen vi började prata och mycket har förändrats, Andreas är till exempel nu mera gift med en fantastiskt söt flicka som jag också fick träffa, Bea!




Efter ett spännande möte med paret Evermyr var det dags att leta reda på Nathalie, och eftersom jag känner henne ganska väl vid det här laget så tippade jag på att hitta henne fikandes någonstans. Och mycket riktigt, fikade gjorde hon men hon hade också av en helt oförklarlig anledning snubblat över den där svarthåriga Mexikanen som vi träffade på Jazzklubben kvällen innan. Så det blev till att gör dem sällskap och ta reda på vad han var för en filur.

Mexikanen visade sig vara Amerikanare som flyttat till USA när han var liten, men nu var det dags att flytta på sig igen. Efter flera års uppehållstillstånds sökande var nästa mål Australien. Så han var bara i Sydney några dagar för att verkligen bestämma sig att det var dit han ville flytta och så lyckades vi träffa på honom just då. En mycket trevlig och spontan kille som pratade en hel del. Så timmarna flöt på och vi började gå mot vårt hostel. I samma ögonblick som jag hörde en vacker gatumusikants stämma började det regna, så vi bildade publik framför de spelande killarna och stannade där för säkert en 20 min medan regnet öste ned.
















Efter att har stått där en bra stund och applåderat efter varje låt så kom vi att prata med dem, det visade sig att de var från kyrkan Hillsong, samma kyrka där paret Evermyr är aktiva. Givetvis så är världen så liten så att de var bekanta med varandra. Vi pratade lite till och de berättade om kommande dags stora evenemang som Hillsong skulle anordna, vi sa att vi troligen skulle titta förbi en sväng.

Regnet vägrade att ge upp så vi beslöt oss för att trotsa det, det ät ju trots allt bara vatten och vårt hostel låg inte så långt bort.